Nedan hittar du Vassmolösas historia så som den är känd idag. Sidan kommer att uppdateras allt eftersom mer material blir tillgängligt. Trevlig läsning!

Stenåldern
Vassmolösa ligger på kanten av Nybroåsen och Ljungbyåsen. Den södra delen av samhället har legat över havsnivån både vid tiden för Ancylussjön (ca 7300 f.Kr. - ca 5800 f.Kr.) och Litorinahavet (ca 5000 f.Kr. - ca 2000 f.Kr.).

Litorinakusten saknade långa, skyddade fjordar, vilka den äldre stenålderns folk tycktes föredra. Det är förmodligen skälet till att de enda stenåldersboplatser som hittills upptäckts ligger norr om samhället där kusten blir mer flikig igen.

Under Ancylusperioden var Nybroåsen en lång udde i sjön, och den kan möjligen ha erbjudit bättre boplatsförhållanden. Den torra Nybroåsen har inte heller varit användbar för de mer bofasta folken under yngre stenåldern. De ville ha våta betesmarker till sin boskap, och därför saknar Vassmolösa spår även från denna period.

Namnet Vassmolösa
Det är inte känt exakt när Vassmolösa fick sitt namn. Namnkategorin -lösa anses vara äldre än vikingatiden och kommer söderifrån. Därför är det troligt att Vassmolösa fick sitt namn någon gång innan vikingatiden, eller senast under densamma. Det är inte helt klarlagt vad ortnamn-elementet -lösa egentligen är för ett ord. Betydelsen av ordet "lösa" har nog varit "äng", "glänta" eller "betesmark".

Förleden (Vassmo-) härstammar från dialektordet "vassmar" som betyder 'grunt vatten, vari vass växer' vilket i Möre ofta tycks ha syftat på sankängar. Namnet kan ursprungligen ha avsett ängar ner mot Mören, det stora sankmarksområdet som tidigare sträckte sig norrut från Vassmolösa upp mot Ljungbyholm och som kan ligga bakom namnet Möre

Den tidigast kända noteringen av namnet Vassmolösa (curiam meam vasmerløso = min gård Vassmolösa) är från den 22 februari år 1329 då en Magnus Larsson pantsätter sin huvudgård Vassmolösa med alla tillagor hos den prebenda som Harald Stubbe beslutat att stifta i Linköpings domkyrka.

År 1384 skrevs namnet Wasmarløsa. Det året testamenterar en Peter Friis jord i Vassmolösa till Vadstena kloster.

Läs mer

Tingsplatsen Vassmolösa
Vid slutet av 1300-talet ersattes landskapslagen av Magnus Erikssons (ca 1319-1363) landslag, som bestämde att varje härad skulle ha sin egen tingsplats. Det dröjde länge innan Norra och Södra Möre härader fick fasta tingsplatser. Hur länge Vassmolösa har varit tingsplats är inte känt men år 1541 var Vassmolösa "rättan tingsstad" i Södra Möre härad.

Det första tingshuset i Vassmolösa byggdes 1633. Redan 1644 var det i dåligt skick och ett nybyggt tingshus uppfördes under 1670-talet. 1723 såldes den byggnaden för en tunna råg på auktion. Därefter hölls ting en tid i gästgiveriet.

År 1795 ersattes ytterligare ett dåligt byggt tingshus av det så kallade. häradshövdingshuset söder om gästgiveriet. Byggnaden utformades som en stor mangårdsbyggnad i två våningar. I bottenvåningen fanns tingslokalerna, och i övervåningen bodde häradshövdingen.

Häradshövdingehuset fungerade som tingshus fram till 1862. Huset eldhärjades 1996 och brann ner till grunden. Huset är nu återuppbyggt även om man inte lyckats återskapa det gamla huset fullt ut.

Det sista tingshuset byggdes öster om landsvägen mitt emot härads-hövdingebostället år 1862. Arkitekturstilen är återhållen nyrenässans med rusticerade byggnadshörn, tympanonfält som gavelrösten och frisformade överstycken vid fönstren och dörren. Den lilla byggnaden innehöll arrest och arkiv. Häradsrätten i Vassmolösa avvecklades 1966.

Tingsfall

Ett evigt farväl i Vassmolösa

Sjömanstumult i Vassmolösa

Avrättningsplatsen Vassmolösa
Till tingsplatsen har det även hört en avrättningsplats. Platsen för denna har varierat under tidens gång. Det finns idag två kända placeringar. Den ena är i skogen vid Brinkmans Väg eller strax söder därom. Den andra är den beryktade "Galgabacken" som ligger omedelbart norr om norra Vassmolösa skylten, intill gamla E22:an. Typiskt för båda är att dessa legat klart synliga från den tidens genomfartsvägar. Syftet har kanske varit att vanära och avskräcka. Sista avrättningen skedde den 11 maj 1864 då August Pettersson Lärka, bättre känd som Lärk-August, halshöggs med bila på galgbacken. Enligt samtida skrifter utspelades det groteska scener vid avrättningarna, bl a kan man läsa att vid en avrättning då bilan föll, detta utövade en sådan inverkan på personer, vilka klivit upp i träd för att åse avrättningen att dessa föllo neder till jorden vilket föranledde därtill, att huvudets fall beledsagades med ett högljutt hånskratt

1956 påträffar man vid arbete i grusgropen, där gamla avrättningsplatsen legat, skelettet efter en man. Gamla sägner säger att det är skelettet efter den ökände Köhlmanna-Pelle som avrättades den 26 mars 1850.

Där vägarna möts
Där Nybroåsen möter Ljungbyåsen ligger Vassmolösa gamla gästgiveri- och tingsplats. Vägarna på åsarna band samman det inre av Södra Möre med kuststräckan. Vassmolösa var en kommunikationsknutpunkt och mittpunkten i den tätast befolkade delen av häradet. I Vassmolösa har det förmodligen funnits viloställe för resande åtminstone sedan 1500-talet. Det bedrevs gästgiveriverksamhet här ända fram till i slutet av 1990-talet. Idag är gästgiveriet nedlagt och annan verksamhet är på väg att flytta in.

Stationssamhället Vassmolösa
Vassmolösa med viktig vägkorsning, tingshus, gästgiveri och närheten till Bottorps hamn var givet som stationssamhälle vid sträckan Kalmar-Torsås. Stationen invigdes år 1899. Järnvägen trafikerades fram till 1966(?) då den lades ned och rälsen revs upp. Kvar finns i dag stationshuset som används som bostad och det gamla godsmagasinet.

I Vassmolösa fanns det fram till i mitten av 1970-talet ett stort sågverk vilket låg längs Plankvägen, söder om "Gropen". Idag finns endast det stora röda virkesmagasinet kvar. All annan sågverksbebyggelse har rivits. De sista husen försvann vid milleniumskiftet.

I kronologisk ordning har Vassmolösas tre bebyggelsedelar kommit att förläggas runt det område som nu är grustäkt. Först gästgiveri och tingshus, därefter stationssamhället och sist villorna från mitten av 19OO-talet vid gamla E 22.

Bottorp
Bottorps by ligger på en nivå av tio meter över havet, och landskapet sluttar ner mot sundet. Området var antagligen en ö vid tiden för Litorinahavet. Vägen från Vassmolösa fortsätter norrut mot Binga i Hossmo socken. Vid denna väg ligger Mellanmon med de utskiftade båtsmanstorpen från Ljungby by samt närmast Bottorp en gård som är utskiftad från Vassmolösa.

Området är rikt på fornlämningar. På slätten väster om Bottorp och Mellanmon finns stora mängder av lämningar från stenålder, bronsålder och järnålder. Den tidigaste kända noteringen är från år l449 då byn kallades Bodhetorpp. Bottorps by har en lång historisk kontinuitet som boplats medan Mellanmon byggdes upp under 1800-talet.

Storagården ligger ute på Möreslätten omgiven av åkerfält och hagmarker. Gården var sätesgård för släkten Bagge på 1400-talet. Tre män av släkten Bagge finns noterade som de tidigaste kända häradshövdingarna i Södra Möre under första hälften av av 1400-talet. Mangårdsbyggnaden är byggd under 1700-talet. Den liknar de s k Kalmarhusen, som byggdes på Kvarnholmen under 1600- och 1700-talen. Byggnaden har en kubisk kropp med högt, valmat tak.

Till Bottorp hör en gammal lastageplats, som kan spåras tillbaka till medeltiden. Där ska också ha funnits ett varv, förmodligen på uddens norra sida. Numera är hamnen ett fiskeläge. Byggnaderna på hamnplanen består av flera förrådshus. Där finns också ett stort tjärkar för impregnering av fiskeredskap. Till hamnen hörde en lotsstation. Det är osäkert när den startade, men den fanns år 1863 då fiskaren Jonas Peter Sjögren anställdes som lots. Han efterträddes 1890 av sin son Karl Anton, som byggde bostadshuset ute vid hamnen. Bottorps by är delad på tre gårdar. Förutom Storagården finns också Andragården och Södragården. De senare gårdarna ligger på krönet av höjden med utsikt över de sanka vikarna och hagmarkerna nere vid stranden. Vägen mellan hamnen och Södragården slingrar sig nedför den branta strandvallen. Stengärdsgårdar och stora lövträd kantar vägen.

Under kriget mot Danmark på Karl XI:s tid, försökte dansken att landstiga i Bottorp den 13 augusti 1676 men blev tillbakadrivna ut i Kalmarsund av häradsallmogen under ledning av kronobefallningsman Nils Ströman. För denna enastående bravad adlades så småningom Ströman och fick adelsnamnet Ehrenström

Söder om Bottorps hamn ligger Sandskär, en liten halvö bebyggd med ett fisketorp. Där bodde fiskaren Olaus Månsson Sjögren. Torpet består av en ryggåsstuga med uthus.

Källmateriel:
Kulturmiljöprogram för Kalmar Kommun, Landsbygden; Ulf Liedström och Anette Johansson
Ortnamn i Småland; Göran Hallberg
Det medeltida Sverige 4, Småland 1 Möre; Olle Ferm, Sigurd Rahmqvist, Lars Thor
Vägen till Vassmolösa; Laurentius Larsson
Boken om Ljungby socken i Kalmar län I; Ljungby Hembygdsförening
Till tings i Södra Möre; Björkman

Tack till:
Christina Allard, Språk- och folkminnesinstitutet
Pierre Petersson, Lunds Universitet
Riksheraldikern